Karate är inte något som är gammalt som uttryck även fast man idag lätt kan tro det. Kara-te blev ett samlingsnamn för de stilar som fanns på ön Okinawa där man kallade det vi idag känner som karate för stadens namn + TE. Alltså om man bodde i Naha så tränade man förmodligen Naha-TE om man tränade ”karate”. Likaså om man bodde i Shuri, då tränade man Shuri-TE osv. Den stil vi tränar har sitt ursprung i Naha-TE och är i grunden en form av självförsvar som inte bara tränas med tomma händer, den tränas inte heller på långa avstånd utan det är närstrid som gäller.

 

Vad säger då det här om vår filosofi?

 

Jo, det säger att vi kan lära oss att träna med exempelvis kobudovapen, traditionella kampsportsvapen som funnits på Okinawa väldigt länge. Det säger även att slag och sparkar inte är den utväg vi alltid måste välja. Ofta är det lättare att göra så, men vår stil är utformad för att komma nära, kunna greppa och låsa motståndaren på olika sätt. Givetvis ingår också att kunna ta sig loss ur grepp. Det här är något som vi framförallt har upptäckt i de mer avancerade bunkaierna (applikationer på kator), att det är en CQC (close-quarters-combat) situation man befinner sig i, och självförsvar är varken snällt eller långsamt i en sån situation.

 

Det här kan låta som en blandning av olika kamparter, då det i dag är så det ofta ser ut. Den traditionella karaten inkluderade dock dessa moment och det är viktigt att man får utrymme att utforska det! Det här utrymmet är något vi vill ge och uppmuntra, prova gärna andra kamparter för att se om det kan utveckla din karate. Dessutom… Kan man förstå och träna med kobudovapen så kan man använda sig av pinnar, bälten och dylikt i försvarssituationer vid behov.

 

Vad menas med att det är en livsstil?

 

Att karate och allt som har att göra med karate inte bara är något som kommer att vara aktuellt i dojon. Det är något som kommer att kunna genomsyra hela ens liv. Den attityd vi har i dojon är något som kan återspeglas även privat. Den styrka, flexibilitet och eventuellt även mentalitet man får av karate visar sig ofta i bättre hälsa och kondition samt en artighet och ödmjukhet mot personer i det vardagliga livet. Dessutom har vi i vår klubb ett fokus på förståelse för det man gör och en önskan om personlig utveckling. Detta genom att vi inkluderar bl.a. kobudovapen, meditation och i viss mån övningar hämtade från yoga. Allt detta kan om man vill och är öppen för det, återspeglas i vardagen.

 

Bonsaiträdet.

Hos oss har det en stark koppling till hur vi ser på våra medlemmar. Trädet symboliserar varje enskild individ som tränar hos oss. Vi börjar precis som trädet med att bygga upp starka rötter i den traditionella karaten. Därefter ansar vi så att det inte börjar spreta åt alla möjliga håll, lite grann i taget så att man inte tar för mycket och det blir omöjligt att återhämta sig. Liksom trädet behöver näring för att växa behöver individen uppmuntran och stöd från sina tränare. Dessutom försöker vi som tränare alltid att utvecklas genom nya intryck och synsätt, så att man inte stannar vid rötterna utan ges en chans att växa till sig ordentligt.