Absoluta sanningar!


I dojon, precis som på många andra platser är det lätt att säga saker som verkar som absoluta sanningar. Oftast ligger det så mycket studier och utforskande bakom påståendet att det kan tas för sant. Ibland är det dock så att det slinker ur ett citat eller ett påstående från gamla tider som vi inte alltid ska ta för sanning.

 

Jag älskar att citera mina gamla tränare med påståenden som de har sagt till mig och ibland tror jag det är lätt att uppfatta som om jag vill ha det så. Ta tisdagens omskrivning av ”blockerar man bra, så vill personen inte attackera igen”, jag formulerade om det så att det passade tisdagens syfte, kasten. Det vi ska bära med oss här är det som vi alltid bör tänka på det handlar inte om när vi möter andra karateutövare, det här handlar om när vi möter personer som inte är tränade. Vi ska ju genom den kontakt vi har under passen vänja oss sakta men säkert så att vi inte skadar eller skadas av en korrekt utförd teknik.

 

Det handlar helt enkelt om sammanhanget vi är i och vad vi kan göra i det sammanhanget. Möter vi en nybörjare eller någon som tränat hälften så länge som vi själva så kan vi inte ta i lika mycket som mot någon på vår egen nivå. Och sanningen är att en vanlig person utanför dojon är inte i samma situation som vi är och därför gör en bra blockering att motståndaren inte vill attackera igen, däremot i dojon som sagt är vi vanare och kan därför tåla mer. Tricket är att göra det gradvis och hitta balans i det vi gör. Något som gör det här ännu svårare är att man sällan märker att man blivit starkare och tåligare just eftersom att det byggts upp steg för steg.

 

Tåligheten, det vi jobbar mycket på med kontakt och härdning, bygger vi alltså upp med hänsyn till vår egen fysiska styrka.

Vi ses i dojon!

Arigatou gozaimashita!