Nybörjare!


Oavsett vilken ålder, minior, junior eller senior så säger jag bara nybörjare!

 

Ni är helt fantastiska!

 

Inte enbart för att ni jobbar så bra och suger åt er kunskap så fort utan även för det som gör att ni kan suga åt er kunskaperna. Ni är inte färgade av alla nyanser som finns i karate, alla olika varianter och olikheter som man kan göra. Ett slag är bara ett slag och även fast ni härmar och försöker lära er namnen på allt vi gör så fort som möjligt så är en jobbig ställning inte mer än just en jobbig ställning. En ny kata (även fast nybörjarna i onsdags satte hela mönstret) är ett virrvarr av fötter och händer som ska göra olika saker och gör att huvudet måste jobba minst lika mycket som kroppen om inte mer!

 

Ändå har ni den fantastiska förmågan att inte känna efter när ni börjar bli utmattande utan bara vill fortsätta och ta in mer kunskap och framförallt så är ni inte fast i ”bubblan”. Ni har inte kommit till det stadie där regler, etikett och alla möjliga tekniska detaljer i slag, blockeringar och kator är viktiga och därför bara kör ni. När ni har en fråga så ställer ni den (och är det så att ni inte har gjort det så uppmanar jag er att ställa frågan/orna) och ibland kommer ni få ett rakt svar ibland ett mer utbroderat. Frågar ni ”hur” så blir svaret kortare men ställer ni den (i mitt tycke) viktigare frågan ”varför” så blir svaret mer utbroderat och ni får en större förståelse. 

 

I går på seniorpasset så gjorde vi egentligen två saker – vi byggde kata och vi sparkade.

När vi byggde kata så var det inte för att göra något nytt som sen skulle bli standard, vi klarar oss bra med de kator vi har i vår stil. Det var snarare att få ta oss ur ”bubblan” tänka själva och göra det. Utifrån de kator vi har i vår stil. Grönbältare, brunbältare och svartbältare upplevde en känsla av att vara som en nybörjare och precis som i onsdags – det var något helt nytt men genom att jobba hårt så satte alla sina nya ”kator”. Den här känslan att få vara som en nybörjare ibland tror jag är jätteviktig för den kan bidra till att minnas varför man fastnade för karaten från början eller öka ens egna insikter om teknikerna när man måste backa och tänka om, samt förklara för en nybörjare hur och varför vi gör som gör. Men också glädjen av att klara något helt nytt som man aldrig har gjort är en stor del i att känna sig som en nybörjare, för det gör nybörjare hela tiden och det är fantastiskt. Sparkarna vi tränade var samma som i tisdags, mae-, mawashi- och ushiromawashigeri fast igår var inte fokus så mycket kontroll och teknik utan mer att använda det vi tränade i tisdags i samband med kontakt och rörelse (vi sparkade på mittsar).

 

Skulle man någon gång känna ”vad får jag ut på att hjälpa andra?” Så har ni svaret här: du utvecklas kunskaps- och teknikmässigt av att lär andra från grunden. Som sagt, nybörjare är fantastiska och glöm inte att vi alla har varit där en gång själva. Det viktiga och som jag faktiskt fick höra första gången som citat i onsdags det är ”strive for excellency, not perfection”. Perfekt är ett slutmål, en sann form av någonting som egentligen bara kan uppnås när alla har samma förutsättningar men att eftersträva att göra något utmärkt, det är ofta det vi kan göra. För sanningen är att vi kan inte veta hur mycket katorna och teknikerna har utvecklats sen de skapades och därför kan vi inte sträva efter att göra dem ”så som de alltid har gjorts”, vi kan bara göra dem så bra vi kan efter våra förutsättningar och våra förståelsen av teknikerna.

 

Veckan närmar sig sitt slut men först är det Lördagspass och Yudanshapass att se fram emot (och en kopp kaffe)! Vi ses i Dojon!

Arigatou gozaimashita!