Första veckan!

Nio pass senare (om man inte räknar gårdagens två plus det pass som redan varit och det som precis har börjat i dag) och terminens första blogginlägg är precis som terminen på gång!

 

Intensiv vecka kan man väl lätt påstå, men hur kul hade det varit om det inte var så? Personligen så mår jag som bäst när det händer mycket och konstant, det viktiga är att verkligen slappna av där man har möjlighet när livet ser ut så och som sagt, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Men vad har vi gjort då under den här veckan, dessa nio pass?

 

Framförallt så fokuserar vi på grundtekniker och ställningar mycket i början av terminen och vi försöker att hålla det på en nivå där de som har tränat ett tag får prova sig fram med mer avancerade moment medan de som är nyare får fokusera mer på att få grundrörelserna att sitta i kroppen. Det här är vårat huvudsakliga tankesätt i uppstarten och även fast det kan kanske kan kännas som att man har gjort det 1000 gånger redan så kan man om man letar alltid hitta detaljer att putsa på. Det man inte får glömma är att själv leta efter saker att förbättra, för även om instruktören ser mycket så ser den inte allt och kan inte göra jobbet åt en. Det här är det vi har fokuserat på i alla grupper och på alla pass under första veckan såväl i miniorgruppen som på yudanshapasset i söndags. Det stora som skiljer är mängden lek i de olika grupperna. Oavsett grad och hur länge man har tränat och vill eller kan utföra så är det som jag läste att en instruktörerna på Gracie BJJ (som varit bland de största i utvecklingen av just BJJ) har sagt ”everything is basics” när en elev ville sparra istället för att gå igenom grunder.

 

En av de skönaste sakerna jag upplever den här terminen är att jag själv kan träna fullt ut och stå på golvet och få ta emot tips och korrigeringar, göra misstag och verkligen bara träna! För mig är det något som är helt underbart skönt och det har också sagts av en av instruktörerna ”Det känns kul att se dig på golvet med alla oss”. Jag tror att det är en viktig del i karateutveckling för individer – Att aldrig sluta träna! Sekunden man slutar se sig i som mitt i ett lärande så tror jag man slutar utvecklas, detsamma tror jag är sant om man bara instruerar eller slutar lyssna på korrigeringar och tips från de runt omkring en. I dojon så är formerna striktare än de vanligtvis är utanför men det finns ingen orsak att jag inte skulle kunna be en grön/brunbältare att kolla på mina tekniker så länge teknikerna finns i deras register så kan de se om jag gör som jag säger att man ska eller om jag slarvar.

 

Så nu är det snart dags för sanchinpass och i morgon så är det junior och seniorpass som vanligt, vi ses i dojon!

Arigatou gozaimashita!

Arigatou gozaimashita!