Glädje


Det finns många ord man skulle kunna använda för att beskriva gårdagens pass men glädje eller lycka kanske till och med är de två ord jag tycker är mest lämpliga just nu. Det syntes tydligen igår under passet så det känns som sagt, lämpligt.

 

Båda passen igår hade i stort sett samma upplägg: Ukemi/Nagewaza-inspirerad uppvärmning och sen kast på ett flertal mattor. Juniorerna var riktigt duktiga och vi byggde vidare på den ”spring-och-fall” variant som seniorerna gjorde i tisdags, den här varianten var mycket bättre, och framförallt var det lättare för alla att hålla koll på vart man skulle. Vi gjorde samma sak på seniorpasset sen vilket fungerade väldigt bra. Men det är som jag har skrivit tidigare, vi har under terminen byggt upp mot att kunna ha ett högre tempo utan att öka skaderisken (det känns väldigt bra). Vi har också börjat undersöka sidofallen ytterligare för att försöka få dem att inte bara bli naturliga utan också öppna upp för alla möjligheter som finns när man väl har hamnat i den positionen. Om man av en händelse skulle bli knuffad från sidan t.ex.  Förutom det så var det kast som gällde hela passet, 1-3 på den ena mattan och 6-8 på den andra mattan. Eftersom att förutsättningarna fanns för mig att själv gå som Uke (mottagare av tekniken) så var det upplägget som vi använde. Och det var så kul att dels köra ett helt pass (det var ett tag sen nu och jag har saknat det) men också att känna kasten. För mig finns det få lägen där jag verkligen kan säga något om kasten som när jag blir kastad. För det är en helt annan sak att se tekniken och känna den, man kan känna ganska tydligt som uke när det inte känns bra eller ”rätt”, vet man då hur kastet kan förbättras från den känslan så är det en jättehjälp.

 

I morgon är det dags igen, vi ses i Dojon!