Ibland tappar man tråden..


Så är det, framförallt när man skjuter upp något längre än vad man borde ha gjort. Det spelar ingen egentlig roll vad det är man skjuter upp eller låter vänta medan man gör andra saker som är viktiga där och då, man tappar tråden likväl. Det här inlägget är ett exempel på just det. Jag skulle ha skrivit det senast i söndags för att verkligen ha färskt i minnet vad vi tränade i helgen men nu får jag anstränga mig en aning för att komma ihåg vad som tränades. Mest på dubbelpasset då Yudanshapasset följer en nedskriven planering vilket gör det enklare att minnas ;). 

    

  
I lördags var det fullt, det fylldes på med personer både under och efter uppvärmningen och merparten av golvet var ständigt i bruk! Det var folk överallt från nybörjargruppen, juniorgruppen och seniorgruppen. Alla nivåer fanns närvarande, vitt, grönt, brunt och svart bälte. Minns jag rätt så tränades första passet mycket kata upp till Seiyunchin. Mycket fallteknik, framförallt framåtfall, Randori, Makiwara, säck, sandan uke och en del kast också. Pass nummer två var det betydligt mer inriktat mot kast, kata och bunkai. Shidoinerna Sofia och Andreas kastade och övade bunkaier i stort sett hela passet, utöver det så tränades det här passet även Tensho med spegel vilket gav bra resultat och Chiishi i syfte att få överblick på de åtta grundövningar vi tränar. Chiishi är ett väldigt mångsidigt redskap men precis som i bunkaierna så tror vi att det är bra att ha en grund att utgå ifrån för att sen kunna bygga vidare med alternativ, påbyggnader och variationer. På Yudanshapasset var det framförallt kata Sanseiru och Seipai med bunkaier som gällde. Det är inte alltid jättelätt med bunkaier, men det är precis därför det är så viktigt att träna dem, så att man kan använda de tekniker vi tränar om man skulle ha oturen att hamna i ett läge där de behövs. Det är som Rener Gracie (BJJ) har sagt ”Learn to fight so you never have to fight”.
För att återknyta till det här med att tappa tråden, det är lättare än vad man tror tyvärr och det kan ibland vara ganska svårt att plocka upp den igen. Det första som behövs är att man tar beslutet ”nu tar jag tag i det här igen”, det spelar ingen roll om det är ett blogginlägg som man borde ha skrivit för fyra dagar sen eller om det är sin egen träning. Är man tveksam så kommer det inte att gå. Jag tror inte att det finns någon dröm som är ouppnåelig, men jag vet också att vill man nå sina drömmar så måste man jobba för att komma dit, oavsett dröm.
Vi ses i Dojon! 

Arigatou gozaimashita!