1.


Var artig och ödmjuk

 

Det är den första punkten i Dojo Kun och det här inlägget är inlägg nummer två i den miniserie inlägg/artiklar som kommer att publiceras här. 

 

Att skriva något helt nytt om vad det innebär att vara artig och ödmjuk, framförallt vad vi menar när vi säger Var artig och ödmjuk är inte lätt och kanske rent av omöjligt. Den som tränar hos oss har hört flera gånger, och har den inte det så kommer det, det kan jag lova. Mycket av inspirationen till den här serien är hämtad från Senseier och mästare från hela världen samt utifrån reflektioner jag gjort när jag sett att våra elever har varit i obalans.

Vad innebär det att vara artig och ödmjuk?

Det innebär många saker och enligt en återberättelse från ett samtal med Eiichi Miyazato sensei, ”artigheten kommer av att man är ödmjuk”. Ödmjukheten är något vi bör rikta åt flera håll, vi måste vara ödmjuka för att lära oss, av våra lärare, av våra medmänniskor och av våra elever. 

 
När vi är ärliga med oss själva och vad vi kan så föder det en ödmjukhet i det att vi förstår att vi inte är färdigutbildade, fulländade varelser, vi släpper egot och öppnar upp för att lära oss. Det är genom att vara ödmjuk och att inte stänga in sig i sin trygga zon som vi kan lära oss nya saker och aspekter. Man inser att vi alla kan göra misstag, men är vi inte ödmjuka inför det faktumet så kommer vi inte att lära oss att det var ett misstag, utan kanske anse att det var någon annans fel.

En viktig sak i ödmjukheten tror jag är det som Jesse Enkamp Sensei skriver om när han beskriver den sak som utmärker karatemästare. Och det här tror jag är viktigt, väldigt viktigt – de slutar inte träna! De eftersträvar en inställning som innebär att de fortfarande ser sig själva som elever. Det innebär att inte se sig själv som färdig oavsett grad eller titel, att aldrig sluta ta in uttryck och kunskap gör en ödmjuk. Kom ihåg att graden bara är ett tecken på hur mycket man kan, inget annat, läs mer om graderingar här. Inlärning, att erkänna för sig själv att man inte kan något – det kräver, kräver ödmjukhet! Är det något jag har lärt mig de senaste två åren så är det hur mycket jag har kvar att lära, och framförallt hur lite jag visste förut.

 

Så för att sammanfatta, eftersträva att ständigt vara ödmjuk i allt du gör, lär dig och utvecklas genom det, så kommer artigheten på köpet. 

 

I dagens samhälle kan det vara svårt ibland men försök att tacka och var artig inte bara i Dojon utan även på McDonalds, säg inte ”jag tar” säg ”Jag skulle vilja ha/beställa” och även fast personen i kassan jobbar och tjänar pengar för att du beställer mat så finns det ingen orsak att inte tacka. 

 
Var artig och ödmjuk. Tänk på att vara ett föredöme för de som inte har tränat eller varit i ett sammanhang lika länge som du och lär genom att ödmjukhet. Se till dig själv, och tänk på hur du själv skulle vilja bli behandlad om det var du i samma situation.

 
 

Arigatou gozaimashita!