Glest..


Ja inte på något negativt sätt, eller kanske lite grann..

Pga sjukdom så har jag inte kunnat träna i veckan och då har det inte heller blivit något bloggande tyvärr, så det är därför det har varit glest på bloggen.. Och att vara sjuk är ju inte så positivt men nu är jag frisk!

 

Tisdagspasset

Så tränade vi sparkar, mycket sparkar, BARA sparkar!

Uppvärmningen blev indelad i två sjok. Den första halvan traditionell Junbi undo och andra halvan riktad mot att värma, stärka och mjuka upp musklerna i benen för att kunna sparka sen. Jag räknade aldrig hur mycket vi faktiskt sparkade men jag vet att vi sparkade runt 100 Maegeri och det var ungefär lika många Mawashi-, Yoko- och Ushirogeri som sparkades. 

Vi sparkade på flera sätt:

– på räkning (alla sparkar)

– på mattväggen över mitts (Maegeri)

– på mittsar och säck (Mawashigeri)

– ett fåtal i luften (alla sparkar)

 

Att bara sparka i luften ~400 sparkar, även fast det var olika sparkar skulle förmodligen ha sönder våra knän helt och hållet vilket skulle göra det syftetslöst att träna sparkar. Av den orsaken läggs mycket vikt på att ha ett fysiskt objekt att sparka på så att knäna ska hålla! 

Utöver det så var och är ett viktigt fokus hur vi inte jobbar med höften utan snarare slappnar av så att höften får möjlighet att jobba. Tittar man på andra utövare när de lär ut sparkar så kan de säga precis allt som vi lär ut men missa att påpeka höften. Ibland för att de inte vet om det, ibland för att de inte tänker på det och inland för att de glömmer bort det. Höften är ju med i allt och därför kan den slinka undan medvetandet ibland. Efter att vi hade sparkat så stretchade vi ordentligt, dynamiskt med bältet som stöd i sparkposition.

 

Yudanshapasset 

Bestod av en kort men traditionell Junbi undo följt av en jättekort filosofisk parentes om varför det gör ont att slå på Makiwaran och hur vi kan gå förbi smärtan. Efter det så var det bara bunkai som gällde, rakt av hela passet gjorde vi de bunkaier på Saifa som vi har satt som grund i klubben.

Hade vi haft mer tid hade vi hunnit köra igenom geki sai bunkaierna också men Saifa räckte gott och väl i söndags.

Arigatou. gozaimashita!