Styrka!


Bara styrka! 

 

Eller? 

 

På träningen i torsdags så tränade vi kast och på yudanshapasset i söndags så tränade vi Hojo undo (styrketräning med redskap). Och ja, vi behöver en viss grundstryka för att kunna lyfta en annan person X antal gånger under ett pass, oavsett om personen är lättare eller tyngre än oss så behöver vi styrka. Precis som vi behöver en viss grundstyrka för att orka med att utföra chiishiövningar och jobba med sashiishi. Men precis som Hojo undo innehåller fler moment än bara att vara stark så innehåller även kast många fler moment än bara styrka.

 

Torsdag 

På torsdagspasset var det som jag skrev ovan, kast som gällde. Passet inleddes med en junbi undo som var inriktad mot att kasta och mjuka upp de delar av kroppen som vi använder lite mer än en traditionell junbi undo kan vara. Styrka är viktigt när man tränar kast för utan en grundstyrka så kan vi inte kast. Men vi kan inte förlita oss enbart på att vi är starka heller, för om vi bara gör det så kommer vi inte att orka ändå. 

Varför är det så? 

Jo, om vi bara tränar och tror att det kommer att funka för att vi är starka så är det mycket möjligt att vi jobbar med muskler vi inte behöver eller ens bör använda då de hämmar vår teknik eller gör oss öppna för kontringar. Så vi kompletterar vår styrka med bra tekniker för att kroppen ska hålla och för att vi inte ska skada oss själva. Vi nöter in tekniker och blir starkare i de muskler vi behöver för att underlätta i det vi ska göra sen.

 

Dessutom så har vi Dojo Kun som ständigt repeteras men ibland kanske inte är något vi reflekterar över så mycket. Men vi kan göra det och bör göra det. Ta Nage waza 4 som exempel och koppla till ”Ni, träna med hänsyn till din egen fysiska styrka”. Handlar det om att varje gång tänka. ”Nej, jag kan inte lyfta den här personen, det kunde jag inte sist” eller ”Jag undrar hur många gånger jag kan lyfta den här personen idag?”. Jag försöker att alltid tänka det senare för det sporrar mig att försöka hela tiden och även om min gräns är en person på 105 kilo, så kommer jag om jag strävar efter att komma till 106 kilo att ha flyttat min gräns. Så dojo kun och den balans som den lär oss handlar inte bara om att inse sina begränsningar utan lika mycket om att flytta dem steg för steg. Så om jag vet att jag kan kasta en person på 105 kilo, tio gånger då gör jag det och sen försöker jag en elfte gång (om jag känner att det inte sätter min träningspartner i en farlig situation). För i kast handlar det ju inte bara om att jag ska orka något, jag ska orka göra det utan att skada den jag tränar med också.

Söndag 

Passet i söndags handlade mycket om styrka men inte enbart (trots att det var styrketräning). 

 

Här precis lika mycket som i kast så spelar teknik och dojo kun en avgörande roll för hur mycket jag kommer att klara och hur bra min kropp kommer att må efteråt. Självklart kan vi pressa oss och hela tiden köra med så tunga redskap som möjligt, men om vi gör det utan korrekt teknik så riskerar vi att göra större skada än nytta. Återigen är dojon kunskap andra punkt viktig även fast vi inte har någon annan fysisk person att jobba med här. Här kan vi nämligen skada oss ganska ordentligt i rygg och leder om vi jobbar för tungt utan bra teknik. Självklart ska vi precis som i kast och allt annat vi gör sträva efter att flytta gränsen för vad vi klarar, men inte på bekostnad av vår hälsa. 

 

Idag har jag träningsvärk i bålen, men jag har inte ont i ländryggen. Det är två tecken på att jag jobbade med rätt vikter (inte för tunga) och rätt muskler igår under Hojo undo passet. Hade jag haft ont i ryggen idag då hade jag behövt korrigera min teknik, helst genom att backa TVÅ steg i tyngd med Chiishi, för att bara gå ner ett steg kommer inte göra särskilt mycket nytta. Behöver man, så bör man gå ner till de lägsta vikterna tills man får in tekniken och sen därifrån jobba sig uppåt.

img_2523-2.jpg

Arigatou gozaimashita!