Sportlovsvecka!


Ja, lov i skolan och många som åker bort och spenderar kvalitetstid med familjen. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte märktes i Dojon, men familjen och tid med den är viktigt, till och med viktigare än egen träning.

 

Men att det är sportlov hindrar eller ens påverkar inte de pass vi har utan vi kör på som vanligt och lite till när vi har möjlighet. Den här veckan har vi exempelvis utöver våra ordinarie pass, hållet prova-på pass på Rombergagården och på fjärdhundraskolans fritids.

 

I tisdags så tränade vi kihon och kata. En traditionell junbi undo hölls medan de instruktörer som tränar för San dan fick en egen genomgång. Efter det så tränade vi Sanchinkata med viss testing och la lite extra krut på att förklara hur den som blir testad bör bete sig under processen. Kort vattenpaus följde Sanchinkataträningen och efter den så tränade vi reflexträning. Syftet var att bara reagera vid beröring av en person som tid bakom en och klappade en på axlarna eller höften, beroende på var man blev klappad skulle man slå eller sparka sen slappna av igen. Allt med ett ökande tempo och flera olika områden ju mer man hade kört. Vi byggde på det med att få reagera på ställningar och deras namn, en ställning ropades ut och man ställde sig i den och där väntade man på nästa ställning. Sen så tränade vi kakie, och jag har fortfarande en del träningsvärk i axlarna och bröstmusklerna, men det är skönt för då vet man att man lever. Kataträning i grupp följde kakien och vi tränade kator upp till Fkyu kata dai san. Här var tiden slut och det var dags att stretcha, jag upplever fortfarande stor skillnad i min mjukhet sen vi ändrade stretchingen, men vi ska vara försiktiga och inte försöka nå för långt för fort, för då lär vi bara skada oss.

 

Nybörjarpasset 

 Igår var jätteroligt, det var första gången jag personligen höll ett nybörjarpass men ack så nyttigt det var. Vi fokuserade mycket på grunder på det passet också men gick inte in på så mycket detaljer utan höll det enkelt. Givetvis besvarades a’la frågor som ställdes så grundligt som möjligt och ställningar, blockeringar och slag gicks igenom. Ibland behöver det inte vara så komplicerat som man gärna gör det, teknikerna i sig kan vara ganska okomplicerade, tills man börjar titta på dem i detalj men det behöver man inte börja med. Det roligaste igår var nog ändå den vilja att lära sig som visades då en av eleverna som utan att kunna all terminologi frågade om han fick slå på brädan lite efter passet. Makiwaran? Frågade jag och sa sen självklart, jag ska lära dig lite grundläggande teknik för det. 

  

Att lära ut, handlar inte bara om vad man lär ut, för ofta står man och lär ut samma sak om och om igen och det kommer nya elever som för höra precis samma sak som man sagt tusentals gånger. Det handlar precis lika mycket om HUR man lär ut och beroende på hur man lär ut föds eller tynar vilja n att lära sig mer. Vi ses i Dojon!

 

Arigatou gozaimashita!