Kumite!


Veckans tema och något väldigt nyttigt!
 

Men vi är ju en självförsvarsinriktad klubb, hur kan kumite var nyttigt för oss när vi inte tävlar?

Det är en fråga jag möts av lite då och då, och när man är nybörjare eller ickeutövare så kan det vara svårt att förstå, så jag ska förklara varför det är nyttigt för oss. 

 

Den kumite vi tränar är inte anpassad att använda i tävling även fast det tävlas i kumite. Att vi skiljer på kumite och kumite i vår klubb ligger mycket i att vi inte tränar de japanska 3K- karate som Jesse Enkamp sensei beskriver i ett av sina blogginlägg. Vi tränar en traditionell okinawiansk karate som innehåller fler aspekter än så. Den översättning som används generellt för kumite är det som många ofta förstår som ”tävling” inom karate. När vi tränar den typen av träning (vilket vi gör ibland) så kallar vi det aldrig för kumite, vi kallar det för Randori som är en sorts rullande fight där man i början får lära sig att tänka ”Block, attack, block, attack…”. Alternativt så tränar vi Fighting vilket är väldigt sällsynt i vår klubb då det är det moment som mest liknar tävlingsfighter kända som kumite. Sensei Jesse skriver också i ett av sina inlägg om de tio mest missförstådda orden i karate, Kumite är ett av dessa. 

 

När jag var liten och precis hade börjat med karate så fick jag lära mig av en av mina tränare (jag törs inte svära på vilken och låter det därför vara osagt) att kumite kunde man enklast översätta till ”Strid”. Det var aldrig tal om någon form av sparring eller någon form av evighetsfight och verkligen inte att plocka poäng! Av sensei Shiizu fick jag senare lära mig vad de olika namnen framför kumite betydde:

Yakuso – Löfte. Det här innebär att när vi tränar Yakuso kumite i vår klubb oavsett om det är grund eller fri så har mottagaren av den första tekniken alltid ett löfte om vilken attack som kommer och kan utifrån det lära sig olika sätt att försvara sig. 

Ippon – Ett steg. Ippon kumite innebär alltså att man med ett steg, en förflyttning (precis som man gör i yakuso kumiten) undviker attacken och kontrar. Skillnaden mellan de bägge är att i Ippon kumite vet man inte på förhand vilken attack man möter och får därför träna upp reflexerna på ett helt annat sätt samt öva sig att snabbare hitta de luckor som en motståndare lämnar. Ett exempel från igår på Ippon kumite.

Renzuko – Fortlöpande. Vilket innebär att man bygger vidare från Ippon kumite och låter den som inledde blockera och kontra. Hos oss väljer vi att stanna efter en kontring från den som inledde attacken men har man möjlighet att bygga vidare så kan man givetvis göra det tills någon inte längre kan blockera och kontra. 

 

Så när vi tränar Kumite vilket vi gjorde den här veckan så handlar det inte om att lära sig fightas, utan det handlar om att lära sig försvara sig i en trygg situation så att man om man har otur kan använda det i en skarp situation. Alltså är det nyttigt för oss at träna kumite fast vi inte tävlar, då det ger oss erfarenhet att ta med sig utanför Dojon. Utöver försvarssynpunkten i det här så är kumiten också bra för att man lär sig hantera kontakt. Om vi hela tiden tränar i luften så kommer vi inte att klara av att möta en riktig attack utanför Dojon.

 

I torsdags förutom Yakuso kumite och Ippon kumite så tränade vi också fightingstance. Här är inte heller syftet att vi ska bli tävlingsfighters på något sätt utan snarare att vi ska lära oss att jobba med låg tyngdpunkt och snabba förflyttningar så att vi snabbt kan undvika attacker och kontra dem om så behövs. Ett sätt att träna det är att försöka komma runt en person som står i mitten och ”kulla” en tredje person Fightingstancekull.

 

I morgon, lördag är träning som vanligt. Vi ses i Dojon!

 

Arigatou gozaimashita!