Att träna smart.


I tisdags så tränade vi mycket kihon och hela passet följde tydligt den röda tråd som är kihon. Redan i krysshoppen så fick vi en påminnelse om hur vi slår och jobbar med chiishi, utöver det så var det grunduppvärmning med ett litet instick av dragkamp med bälte. Även fast dragkamp är fel ord så var det också del i resten av passet som bestod av Sanchinkata, Sonoba- och ido san dan uke harai, Makiwara, grund Yakuso kumite och kakie. Skulle vi ha lagt på chiishiträningoch i det här så hade jag utan tvekan kunnat skriva att vi hade tränat enbart grundslag eller enbart Sanchinkata. Men vi gjorde det i olika moment, från junbi undo till kakie.

 

 I Sanchinkata så var huvudfokus att jobba med rak kropp och ”rätt” tekniker, att ordet rätt hamnar i citationstecken beror på att då vi är olika skapta så är man olika stark i olika lägen. Tränarens jobb är att hjälpa till att hitta läget där man som elev är som starkast. Makiwaraträningen gick hand-i-hand med Sanchinkataträningen då den främst gick ut på att få in slag med rak handled, vilket kommer att vävas in i kroppen så att alla slag man slår blir med rak handled. Detta för att minimera risken att slå sönder sin egen handled om man skulle ha otur att hamna i en skarp situation.

 

Träna smart!

På tal om skarpa situationer så ska jag korrigera mitt uttalande om att man ”bara behöver träna smart”. Tränar man mot en lika erfaren person med samma tekniska förutsättningar men denne har tränat mer styrka och kondition så kommer den till slut att bryta ner en, även fast man tränat och jobbat smart. Så styrka och kondition behövs också precis som en stabil mentalitet.

Men under Sonoba- och ido san dan uke harai så tränades vi smart i förhållande till hur vi använde första blocken i Jodan age uke. De andra första blockeringarna med ska nämnas. Att vi sen tog det tänket med till Yakuso kumiten var bra och det gick bra på de flesta håll. Här gäller det som jag sa under passet att skilja på den ”trygga och stiliserade” kumite vi tränar och en verklig situation, vissa saker är inte praktiska att göra ur säkerhetssynpunkt då det kan vara en aning provocerande. De tekniker vi hade övat tog vi sen vidare till kakieträningen för att i lugn och kontrollerad miljö med givna tekniker lära oss hur vi ska kunna använda kaiken för att sen bygga på med bunkaier, grepp och fria tekniker.

 

Efter allt det här var klockan över sluttid för lite för länge sen, det är en brist hos mig att jag kan hålla på hur länge som helst. Jag har dock funderat ut en lösning som jag ska ta i bruk redan i morgon. Vi ses i Dojon!

Arigatou gozaimashita!