Ett enda stort samband.


Igår efter uppvärmningen så skulle jag skoja till det lite grann genom att säga att vi under passet skulle träna en ”snurrhoppspark” både i en vanlig mawashigeris riktning och en ushiromawashigeris riktning. Det här är inte en spark som vi har i vår stil och trots att vi har haft stort fokus på sparkar sista passen så är det inte något vi kommer att lägga in heller. Det var helt enkelt ett skämt. Skämtet gick delvis hem då vissa skrattade lite grann samt att det var nog någon som kan ha gått på det. Men det var nog mer än en som kände att det var för mycket energi och tid som gick åt för själva tekniken för att den skulle vara värd att göra, jag håller med!

 

Trots det så fanns det en viktig poäng i att visa sparken

Inte för att den såg cool ut eller för att den är svår att göra innan man lärt sig tekniken ordentligt. Poängen ligger i det vi har gjort hittills under terminen och det vi kommer att fortsätta göra. Träna grundtekniker, kator, kumite, kast, grepp osv. på det sätt vi gör. Vi tränar noggrant och med en strävan efter kunskap, inte bara i teknikfrågor och mönster utan även för en ökad kunskap om oss själva! 

 

Att vi lägger mycket fokus på starka grunder gör att vi allihop skulle kunna stå och utföra en ”snurrhoppspark” om vi vill. När vi har lärt oss hantera våra kroppar och förstår tekniken bakom den det handlar om att se sambandet. Det, det är vad vi bygger i vår klubb. Jag törs påstå att igår bättrade vi på alla våra kator, våra kast, vår kihon, vår kumite osv. enbart i att vi tränade junbi undo, ställningar och Sanchinkata.

 

Hur då?

Jo vi tränade dem mycket, vi tränade dem ordentligt och med chiishi som stöd. När vi hade gått i samtliga ställningar med chiishi så hade vi också stärkt våra slag och vår hållning av bara farten. De omgångar då Tachikata tränades igår var rent ställningstekniskt en fröjd att se. De gånger då ställningarna inte blev så bra som man kan göra dem berodde det oftare på att man inte ville krocka med någon annan än att man begränsade sig själv på annat sätt. 
Att träna med chiishi gör att vi stärker både ställning, hållning och slag på samma gång som man mest fokuserar på att man har en stor klump framför ansiktet. Teknikframstegen kommer gratis om man vet hur man ska jobba med chiishi. Kombinerar man sen sin Chiishiträning med Makiwara och Sanchinkata så är man på god väg att få riktigt starka och stabila slag. Det vi inte gjorde igår var makiwaraträning, men det är ett moment vi kommer att lägga in mer och mer nu när vi har riktiga makiwaror. Däremot så tränade vi Sanchinkata och det ända som kontrollerades var (efter att ha tränat ställningar hela passet) ställningens stabilitet och hållningen. Studsar man i Sanchindachi så beror det på en av två orsaker:

1) Man svankar

2) Man jobbar inte med lårmuskler och Tanden (en muskel i nedre magregionen)

Att börja spänna musklerna är betydligt lättare än att sluta svanka då det till en början kommer att kännas väldigt onaturligt, men man tjänar på att börja med att jobba bort svanken först och sen spänna. Det är nämligen lättare att justera svanken när man slappnar av än tvärtom.

 

Så i förhållande till det här och inläggets rubrik, vad är det jag vill ha sagt?

 

Jo att om man tänker på hur vi jobbar i Junbi undon och kopplar det till resten av sin karate så kommer man att ana att karate inte ”bara” är de övningar som räknades upp ovan, utan allt hör ihop och fungerar i samband med det andra, som kugghjul som snurrar beroende av varandra. Jobbar man rätt i junbi undon så kommer man att lättare hitta hur man ska jobba i de olika övningar vi gör. Man kommer snabbare att hitta till ett korrekt slag om man jobbar med Chiishi, Makiwara och Sanchinkata vilket i sin tur kommer att ge starkare ställningar med låg, stabil tyngdpunkt. Man kommer också att bli hjälpt i sin kakie och den kommer att hjälpa en hitta sina tekniker så att vi kan bli som pilträdet, stabilt men ändå följsamt (för att läsa om den liknelsen se inlägget Kihon…. Eller Kihon!!)

 

I morgon är det dags igen, vi ses i Dojon!

 

Arigatou gozaimashita!