Att känna sig själv och utvecklas

Igår blev det en del moralpredikan under passet, inte för att saker gjordes fel utan för att saker inte gjordes så bra som jag vet att de kan göras. Det kan låta luddigt men det är en distinkt skillnad. Det ena är brist i teknik och utlärd kunskap, det kan vi instruktörer påverka genom att bredda kunskap och teknikmängd. Det andra är när man fuskar med sina tekniker, där kan man som instruktör inte säga ’du gör fel’ utan där måste man förstå varför individen fuskar. När det fuskas med teknik så beror det ofta på en av flera saker:

   

Träningsvärk

– Det kan man inte göra något åt, du har träningsvärk och är helt slut i kroppen men kommer ändå på passet. Bra inställning, föredömligt och du kommer att utvecklas. Dessutom vet de flesta i Dojon hur du brukar jobba och förstår att det är något som hindrar att du tränar som vanligt

  

Slentrian

– Man tycker att det här gör vi ju jämt. Det stämmer, vi repeterar väldigt mycket av det vi gör. Repetition är ett väldigt effektivt sätt att lära kroppen hur saker ska göras motoriskt. Väljer du att se det som tråkigt så kommer kroppen att lära sig teknikerna därefter. Utan motivation, explosivitet och spretigt.

 

Okunskap

– Det vi verkligen kan påverka. Orsaken att vi (framförallt i början av terminen) pratar så mycket om vad vi gör under passens samtliga moment. För att få en förståelse i gruppen om varför vi gör det vi gör och vad det är för nytta med det.

   

Lathet

– Inte heller något som vi som instruktörer kan påverka mer än genom att tjata och försöka peppa personen. Tar man åt sig kommer man att öka sin prestation, tar man inte åt sig lär man inte utvecklas fysiskt.

 
Så lär känna dig själv genom karaten, vilken typ är du när du vet att ’nu fuskar jag, undrar om Sensei/Shidoin märker något?’. Ja vi märker och vi blir besvikna men det är bara du som förlorar på det då det är du som inte blir varm nog och därför löper skaderisk etc.

 

Givetvis kan det vara så att man helt enkelt inte kan utföra vissa rörelser för att kroppen inte tillåter det men i de flesta fallen så vet vi om dessa hinder, då vi hos oss pratar med alla nya medlemmar om detta. Dessutom är det jättebra och välkommet när man berättar ’jag är skadad’ eller dylikt, då vet vi varför vissa saker inte fungerar och kan försöka hitta på alternativ istället för att göra det värre.

 

Passet i stort handlade just om att undvika slentrian igår. Det vanligaste som händer i en randori eller i fighting är att man efter några vevor lärt känna sin motståndare. Så pass bra att man kan förutspå vad som komma skall. Man har lärt sig att när jag attackerat jodan tsuki så kommer en maegeri kontring som jag kan blockera med attackarmen, den är lättillgänglig och fungerade förra gången. Det värsta är att det oftast inte är medvetna tankar. Det här sker undermedvetet för att man hamnat i slentrian (se ovan) det är precis det dom händer i randori och fighting när man tränat med samma person tillräckligt länge.

 

Bryta mönster

För att bryta slentrianen/mönstret så tränade vi kombinationer som kan brytas upp i mindre kombinationer och användas i randori igår. För en kombination är också något som motståndaren lär sig ganska fort. Fyra, fem gånger sen kommer den inte att funka, den har blivit slentrian. Då måste man göra något nytt!

 
Så den initiala kombinationen bryter slentrianen men blir själv slentrian efter ett tag. Därför är det bra med flera kombinationer, gärna från samma utgångsläge för att förvirra ytterligare. Två, tre kombinationer med samma start ger lika många förvirringar hos motståndaren. Och ökar därför ens chanser till att få till sin teknik.

 
Att tänka kombinationer tror jag personligen inte att man kan börja med för tidigt, de flesta i Dojon räckte upp handen igår när jag frågade ’vilka har råkat ut för den här kombinationen?’. Har man råkat ut för en så har processen redan börjat undermedvetet. Nästa gång har man kanske till och med börjat tänka ut en blockering och gången efter, en kontring. Alltså har man hjälpt sin motståndare att bli bättre på att försvara sig genom sin kombination, kanske har man rent av ökat snabbheten i reflexerna också.

 

I helgen är det massor med karate på menyn! Vi ses i Dojon!

 

Arigatou gozaimashita!