Leeds dag 2 & 3

Dag 2 Tamashi, kokoro

Det var väldigt mycket information igår, väldigt mycket handlade om Tamashi eller Kokoro som det heter på japanska. Det handlar om vad man har i hjärtat, alltså attityden till det man har lärt sig. Att ha kunskap är en sak men att omvandla den till något praktiskt och med känsla, det handlar om kokoro! När man har lärt sig kunskapen och dessutom har börjat göra teknikerna till sina egna, då sitter det i hjärtat, då kan ingen ta den ifrån dig.

En av de viktiga sakerna som gicks igenom igår var att hela tiden backa tillbaka till grunderna. De flesta teknikerna går att kontrollera genom att jämföra med sina grundtekniker, mawashi uke och osaeuke går att kontrollera med yokouke t.ex.

En viktig sak att minnas är dock att trots att alla utgår från samma kata så är möjligheterna till bunkaier lika många som utövarna som gör dem. Alltså kan i princip 1000 personer som gör kata, ha 1000 individuella tolkningar på vad teknikerna betyder!

Sanchin kata gick vi igenom väldigt grundligt. Verkligen från marken och uppåt, har man inte en bra ställning så kommer det påverka hela katan. De påpekade också att man ska spänna tanden nedåt, så man inte gungar uppochner, eller tappar sin tyngdpunkt. Att spänna händerna så hårt så man skakar och visar hur stark man är, det kan man göra men ju starkare det ser ut desto svagare blir det i det läget. I Sanchinkata ska man jobba med de inre musklerna, inte de yttre. Det här är något som är tänkt att smitta av sig på resten av ens karate och bidra till riktig styrka och snabbhet.

 

Färgade bälten

Tränade framförallt Gekisai ich, ni och Saifa samt bunkaier från de katorna efter att vi hade tränat klart den gemensamma träningen. Bunkaierna utgick i många fall från Kakie och därifårn använde man sin applikation.

Mot slutet av passet fick de vara med när alla svartbältare gjorde Shisochin. Det var för många något nytt men det gör det inte mindre nttigt att få prova på. Att prova på en kata under ett seminarium är dock inte detsamma som att man har fått den tilldelad, det är ett smakprov, något för framtiden när man är redo för det.

 

Svarta bälten

Vi gick igenom Saifa, Seyunchin och Shisochin och förutom att träna katorna i sig så fick vi massor av pointers och tips för hur katorna ska läras ut och dessutom en hel del bunkaier, främst på Saifa och Seyiunchin. Vid passets avslut tränade vi kata Shisochin med de färgade bältena.

Det var väldigt intressant att stå på olika sidor av rummet och träna bunkaierna, detta för att mästarna har olika idéer och sätt att använda teknikerna. Att tänka på är att man ska försöka variera efter sina egna förutsättningar och hur ens motståndare ser ut storleksmässigt.

 

Dag 3 Shin gi tai

Nakada sensei höll ett kort föredrag efter uppvärmningen i söndags om ”Shin gi tai”. Vilket är tre kvalitéer som varje kampsportsutövare bör sträva efter att ha. Vid utövandet av karate tränar man sin kropp ”tai” och förfinar sina tekniker ”gi”, men om man gör det utan ”Shin” (shin kokoro), hjärta, så kommer man inte att kunna göra teknikerna till sina egna eller utvecklas som person. Saker man gör från hjärtat det är saker man tar för sant. Huvudet kan tänka och luras och ljuga, men hjärtat är sant. Man kan ha hur goda tekniker och vara hur stark som helst, men har man inget hjärta för det man gör så blir det bara tomt, meningslöst. Hjärtat kanske inte är det som kommer först för alla som tänker kampsport, ”jag ska bli en god ärlig människa, därför börjar jag med karate”. Men utan det, utan en glöd så kommer man förmodligen inte träna så pass mycket och intensivt att man KAN göra det till sitt eget. Många börjar för att bli starka, sen vill man bli duktig, sen och bara sen kan man bli något utöver det, då kan man göra det till sitt eget.

 

Färgade bälten

Efter det här så tränade färgade bälten Geki sai ichi, ni och Saifa för att deras instruktör ville se att allt satt som det skulle för att sen gå vidare till Seiyunchin.

 

Svarta bälten

Vi tränade Shisochin och Shisochin mae. Det främsta syftet var att alla skulle göra något så när likadant, det skulle i alla fall inte var så stora skillnader mellan utövarna. Att göra Shisochin mae var något jag verkligen tyckte var kul, jag har inte hunnit dit när vi har tränat kator framåt hemma i Sverige så det var intressant. Att sen göra bunkaier på det var jätteintressant, det är ett spännande koncept som tyvärr fortfarande är lite för främmande för mig att jobba på (det bunkaikoncept som japanerna har) men jag gilla tanken att det faktiskt förutsätter att motståndaren kan parera min kontring. Något jag tycker var väldigt bra att de påpekade det här seminariet är att det är en träningsform, inte något som kan användas i en riktig situation. Men som jag ser konceptet är det möjligt att plocka bitar ur det för att använda det på riktigt, trots att det inte är realistiskt att tänka att hela bunkaien kan användas i en följd.

De poängterade också det viktiga i att personer utvecklas olika och därför lär man ut olika svåra saker på olika nivåer. börja med Kihon, utveckla den, och sen kan man hoppa på Renzuko bunkaierna.

 

Shibu/anslutna instruktörer, träningspass

Sista passet innan graderingen så delades vi upp i tre grupper:

huvudgruppen

graderingsgruppen och

en Shibugrupp.

Huvudgruppen som var där enbart för sin tränings skull fick fortsätta med kator, kakie och bunkaier medan de som skulle gradera fick förbereda sig för sin gradering. Samtidigt var Shibu + en medlem från sin dojo på ett pass med Kinjo sensei och Gima sensei där de gick igenom en Jundokan grunduppvärmning då det hade varit lite blandade upplägg under uppvärmningarna. samt några tips gällande Sanchinkata som de ville att vi skulle titta efter. De berättade också vad de vill se under en gradering så att alla shibus skulle veta det.

 

Graderingen i sig var sluten så bara de tränare som hade elever som graderade och de som assisterade var närvarande, plus graderingskommitén. För Shidoin Marcus som nu är Sandan gick det väldigt bra och vi är väldigt stolta över honom.

image

JunDoKan Shibu och anslutna dojos

image

Shidoin Marcus precis mottagit sitt Sandandiplom.

 

Nu är det inte mycket mer än fem timmar till dagens juniorpass så jag avrundar med det sedvanliga:

 

Vi ses i dojon!

 

Arigatou gozaimashita!